Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Sphinx | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | The Prodigal Son | The Christmas Fair | The Explorer A.E. Nordenskiold |
Related Artists:
Gerard David
b.c. 1460, Oudewater, Neth. d.Aug. 13, 1523, Bruges Flemish Gerard David Locations Netherlandish painter. He is known as the last of the Flemish Primitives. Although born in the northern Netherlands, he moved to Bruges as a young man, and most of his work expresses the impassive, unmannered, microscopically realistic approach peculiar to south Netherlandish art in the time of Jan van Eyck. David was skilled at synthesizing the art of several important south Netherlandish predecessors, adapting, for instance, the compositions of van Eyck and the technique of Hugo van der Goes. He was also influenced by Hans Memling, whose example led him to refine and polish his cruder northern Netherlandish style and to adopt the popular theme of the Virgin and Child enthroned.
John Whetten Ehninger
American Painter, 1827-1889,American painter and illustrator. After graduating from Columbia College, New York, in 1847, he immediately departed for Europe to pursue artistic training. He visited Italy and France, but staying in Germany, specifically D?sseldorf, was his main objective. There he studied with Karl Friedrich Lessing, Carl Ferdinand Sohn and fellow American Emanuel Leutze, and in Paris he was instructed by Thomas Couture. During the early 1850s he travelled between America and Europe but finally settled in New York in 1853 until his move to Saratoga Springs after marrying in 1877. Ehninger exhibited regularly at the National Academy of Design, New York, where he was elected a full member in 1860.
Jean-Baptiste Francois Desoria
Jean-Baptiste François Desoria (1758-1832). Both once enjoyed considerable renown among the elite of the Paris Enlightenment; today their names are barely known. Jean-Baptiste François Desoria (1758-1832), born in Paris, was, with the exception of some portraiture, primarily a history painter in the Neo-Classical style of his slightly older contemporary, Jacques-Louis David. Constance Pipelet, born in Nantes in 1767, was a surgeon's wife (later divorced) turned writer and librettist; she was noted primarily for her opera Sapho and her Epître aux femmes ( Epistle to the Women). Like her French predecessor of some four centuries earlier, Christine de Pizan, Constance Pipelet celebrated in writing the intellectual achievements of women.